Locket på

Att man inte ska kunna dricka lite vin i fred! Va?

Här har jag en slatt 2007 Crozes Hermitage från Alain Graillot kvar som jag häller upp. Jag går för att svara i telefon som just ringer. När jag kommer tillbaka till mitt vinglas fyra minuter senare simmar två röda fruktflugor i mitt vin. De gillar tydligen också jord, blod och skog. Eller fruktflugor… alkoholflugor kallar jag dem. Är det något de gillar så är det vin, och gärna vin som jäser. Nu jäser inte detta mer men…

Upp med gratisdrickarna. Jag ställer återigen glaset, fast i ett annat rum. Där har jag också frukt. Samma visa. Två nya rödvinsdyrkare som glatt simmar runt innan de också möter ett värre öde. Sen blir det lock på glaset.

Höst i Sverige innebär många flugor, framför allt när frukten börjar mogna och trilla ner. Men det är inget mot i vinområden på hösten när druvorna börjar bli mogna och musten börjar jäsa. Det luktar flugor. Lite som det luktar av knott i skogen när det finns mycket – en lite frän doft.

Jag minns en middag på fiiiiin restaurang i Tain l’Hermitage (Rhône, Frankrike) där allt blev helt hysteriskt och galet. Detta var i mitten på 90-talet och att gå på stjärnkrogar var inget jag gjorde varje dag precis. Men på denna skulle det ätas på på kvällen. Vi var redan fnissiga när vi satte oss till bords. Det skulle komma att bli värre.

Vi blir serverade vin i glasen. Ganska omgående har vi alla en liten svärm av dessa små äckliga röda flugor över varje glas. Vi viftar. Och viftar. Och fnissar. De kommer envist tillbaka. Vi får en liten hint av vår reseledare att vi ska sluta och istället skärpa oss. Fniss.

Vi får in första tallriken. På den ligger maten som är en gul sås, kräftstjärtar i skal och kaninfilé. Fniss. Det var ju en rolig kombo. Kräftor och kanin. Och smörgåskrassebuketter strödda lite random i den gula såsen. Jag noterar att vi alla har olika många små krassebuketter i vår såsspegel. Jag har åtta stycken. Grannen till vänster har sex stycken. Någon annan har bara fått fyra. Så synd, krasse som är så gott.

Eller? Vänta lite… Ser de inte lite bekanta ut i formen? Är det verkligen krasse? Nej. Så klart inte. Det är flugor. De gillar tydligen gul sås också. Och de har dött drunkningsdöden. Fnissfniss. Nu börjar det bli outhärdligt svårt att bara fnissa och inte skratta högt. Vår guide undrar vad vi håller på med. Vi undrar tillbaka hur många flugor han har. Han säger bara shhhhh!. Min granne ropar på vår servitör. En mycket stram man. Grannen ursäktar sig och säger att det är flugor i såsen. Den strame tar lugnt tallriken, bär ut den och kommer in med en ny. Det är bara fem flugor i den.

Nu går det inte längre. Vi skrattar (åtta personer runt vårt bord) så vi kiknar, gråter och nästan kissar på oss.

Resten av maten och måltiden har jag inget minne av. Bara dessa flugor och att vi skrattade som tokiga. Och lade lock på vinglasen.

Nyårskalas

Alldeles fantastisk nyårshelg med goda vänner. Mycket mat, god mat och mat i rättan tid. Och dryck till det så klart. Och helt smällarfritt. Det uppskattades mycket av både två- och fyrbenta.

20140107-134239.jpg

Guldkork, Bronskork och en vanlig tisdag

Igår var jag en av tre domare i Nores tävlingar Guldkorken och Bronskorken på Nalen. Idag hade de mässa och alla deras leverantörer var på mässan, även så min flatmate som fick med sig diverse godsaker hem. Så kan en helt vanlig tisdag sluta. Skaldjur en masse

Torsk i kubik

Let’s Dance

En av världens två bästa Martin hade två biljetter till Let’s Dance och jag fick hänga med. Jättekul att få se produktionen och hur det egentligen funkar med direktsändning. Men så mycket av dansen såg jag inte. Däremot fick vi mingla runt hur vi ville i pausen. Alla dansarna, av de tre par som var kvar, gjorde detsamma. Willy

Baka liten kaka

Dags för ett litet bak. Många av mina vänner har denna som sin absoluta favorit. Det är min också. Så till den milda grad att jag inte kan ha några hemma för då äter jag upp dem. Ökensand bakas bara till speciella tillfällen eller på begäran. Inte för att det är speciellt krångligt, för det är det inte, men för att det är för gott. Bryn smöret, rör ihop, klicka ut, grädda.

Bryna, tempaÖkensand

Fairtrade, vodka och djur

Började dagen med vinprovning och information om Fairtrade-projekt i Sydamerika. Mycket intressant. Men inget är fulländat så Fairtrade kan fortsätta att bli bättre för odlarna/tillverkarna i form av mer ersättning så kvaliteten också främjas.

Raskt vidare till en provning med Karlsson Vodka. Vodkan görs på färskpotatis och finns i två styrkor. Idag skulle vi prova den svagare på 25% till små munsbitar mat. Vi fick också förklarat för oss både historien bakom och tillverkningsprocessen. Informativt och gott.

Gott till Karlsson Vodka

På kvällen skulle Djuret testas. Denna period är grisen i fokus. Min mat var ok, A:s mat sådär. Ingen överspännade vinlista som skulle matcha och ganska slö servis. Men det kan ju naturligtvis bero på att vi inte är stammisar med kotlettkammad frisyr. Ingen fokus på oss liksom. Nja, blev helhetsbetyget.God grissida

Ölbingodags

Varje vår har hojklubben Spader Dam ölbingo. Det innebär att hojfolk går runt på pubar på Söder och hinkar öl och kryssar bingobrickor. C och jag har gjort detta i några år, alltid stöter man på någon man känner. I år stötte vi på andra än hojfok på vägen och avvek efter kryssad bingobricka. Det vinns inget ändå. Vi avslutade kvällen nere på Horntullsstrand med öl och 80-talsshots. Barpersonalen förstod föga. Men vi hade roligt.

Sömnig Bulle

Green Point Stadium?

Jag köpte en sådan urtjusig silikonform på Waterfront i Cape Town. Den föreställer en stadium av okänt slag och med lite fantasi kan man säkert se all vild publik på läktaren och spelarna på planen. Green Point Stadium är visserligen lite rundare men om det är mycket smet i formen så sväller den ut och blir liiite rundare. Nu har det provbakats och resultatet kan beskådas på bilderna. Dubbel sats sockerkakssmet fordras för att fylla formen.

Green point Stadium i ugnen

Utsvälld stadium

Stadiumkaka

Kvällsmat

Ja, ibland räcker inte fantasin längre än till vitt vin, räkor, ägg och Hellman’s.Blog52

Nu är de äntligen här!

Idag åkte vi till Gullringen i busvädret. Det varnades för stora mängder snö men inget kom på ditvägen. Vägen var hyfsat ren från snö så det gick bra att köra. Vårt mål var Stigs Konditori i Gullringen. Och vad där? Jo, deras semlor! Godast, alla kategorier. Jag hade inte ätit någon på mååånga år. Och jag hade aldrig ätit någon på plats. Faktum är att jag aldrig varit inne på Stigs Konditori tidigare. Premiär!

Det var en tidsresa. En kul sådan. Enligt pappa så hängde där ungefär samma tavlor nu som när han var ung.

När vi var redo att åka hem hade det börjat snöa igen. Helt fantastiskt. Vi köpte med några semlor till grannarna. Det tog en stund att ta sig hem de två milen in till stan.